Att förstå korsord

 

09:55 varje lördag får jag ett sms. “Krysset, eller?!”. Jag svarar alltid “JA FÖR TUSAN!”. Sedan är det igång.

När jag var liten så förstod jag inte hur mamma kunde så otroligt många frågor i Melodikrysset. De var ju helt omöjliga. Nu tar jag i alla fall åttio procent av dem själv. Resten får mamma hjälpa till med på sms. Ibland erkänner hon att min lillasyster googlat fram rätt svar åt henne. Som idag. Eskil Dalenius. Hur ska man hålla Eskil Dalenius i huvudet, när där redan ska få plats Gustav Vasas kröningsår (1523) och hur länge spaghetti ska koka (8 minuter)?

Samma känsla fick jag av korsord. Barnkorsorden i ICAkuriren kunde jag väl ta mig an, men Stora söndagskrysset var som hieroglyfer. “Or?!” utropade jag inte sällan till min mamma. Det var frustrerande och provocerande. Och aldrig någonsin skulle jag kunna förstå hur korsorden skulle lösas. Nu fyller jag i rutorna som om jag redan innan såg för min inre syn vilka bokstäver som skulle stå där.

Detta ger mig framtidstro. De saker som jag nu inte förstår (som ekonomi, bilkörning och känslor) kommer att vara glasklara för mig när jag blir vuxen. Eller… ja… Äldre. Någon gång måste det lossna. Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän man fyllt 25. Det är i och för sig ett och ett halvt år sedan, men ge mig lite tid. Så står jag där en dag med Stora söndagskrysset i ena handen, ett nytaget körkort i det andra och ler mot solen.

(Men på riktigt, Eskil Dalenius?!)

Tina on InstagramTina on TwitterTina on WordpressTina on Youtube
Tina
Tina Bergérus scendebut skedde 1994, som "den vita katten" i Krokängsvägens förskolas uppsättning av "Det satt två katter på ett tak, tjillevillevipp-bom-bom". Den litterära banan började med "Nalleboken" några år senare. Med stort självförakt och en liten glimt i ögat försöker hon förstå sig själv genom att berätta för allmänheten om varenda liten vrickad tanke som någonsin farit genom hennes huvud.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *