Lilla Diktatorskolan – Lektion 1: Namnbytet

Hej alla vänner och ovänner! Välkomna till Lilla Diktatorskolan. En serie där vi går igenom allt du behöver veta för att bli världens bästa diktator. I dessa lektioner kommer du lära dig hur man står och går, pratar och tjatar, fördömer och förbjuder, dödar och dödas. Allting för att just Du ska bli en fulländad diktator.

Nu kör vi!

Lektion 1 – Namnbytet

“What’s in a name?
That which we call a rose
By any other word would smell as sweet.”

Bullshit Julia, det där namnet dödade dig.

Namn är viktiga. Shakespeare visste det. Smarta diktatorer vet det.

För att folk ska veta att du är viktig så måste du ha ett namn som skildrar det. Här funkar det inte med “Anders Johansson” (no offense Ankan, du skulle ändå inte behöva ändra någonting – vi följer dig till döden ändå), eller “Ellinor Svensson” – man behöver ett namn med pondus.

Har du redan ett namn på pondus? Good for you!

Har du inte det så är det bäst att byta. Här är några exempel.

1. Ta ett namn efter moderlandet

ex: Saparmurat Niyazov aka Türkmenbaşy

Herr Niyazov tog namnet “Alla turkmeners fader” när han kände sig redo.

Vårt förslag: Moder Svea, Farbror Gul & Blå

2. Berätta vem du är

ex: Joseph Desiré Mobutu aka Mobutu Sese Seko Kuku Ngbendu Wa Za Banga

Sese Seko ändrade sitt namn till det vackra “Den allsmäktige krigaren som genom sin uthållighet och oböjliga vilja att segra, går från erövring till erövring lämnande ett spår av eld efter sig“. Finns det ett bättre sätt att få folk att förstå vem du är? Nej antagligen inte.

Vårt förslag: Den oklanderlige hjälten som genom sin naturligt mintdoftande andedräkt och oklanderligt utmärkta stil och omdömde, går från klarhet till klarhet, lämnande ett spår av magnifika späckhuggare efter sig

3. Klargör din position

ex: Kim Sŏng-ju aka Kim Il-Sung

Kim Il-Sung betyder “Kim blir solen” och är tydligen något som han själv (enligt egen utsago) inte var något han uppmanade till – det bara blev så. Och så kan det ju vara! Men annars är det ju bäst att bestämma sitt eget namn.

Vårt förslag: Sanna Bästh, Thomas Coolinghen, Anders Orkahn

 

Så! Nu har ni att tänka på till nästa lektion! Då ska vi gå igenom vad som är OK att förbjuda!

Tills dess! Kämpa på – ge aldrig upp!

 

 

 

Min stora kärlek

När jag var liten så hade vi inte internet. Det var först när jag var runt åtta-nio år som det kopplades in i skogen där vi bodde. Först kunde vi inte accessa det stora nätet, eftersom min låtsaspappa skrivit in “http://” två gånger. Men sen var vi igång.

På den tiden fanns inte lika många webbplatser som nu, men det fanns en väldigt härlig site som hette Funplanet.se. Där kunde man spela spel och tävla i quiz. Det var roligt och så, men det allra häftigaste var att där fanns en chatt. Och där träffade jag Martin.

Martin var femton år, och han var vältalig för sin ålder. Han sa att jag var söt, fast han inte visste hur jag såg ut. Jag ljög till en början, som jag alltid gjorde, sa att jag hette Linda, var 16 år och hade långt blond hår. Denna karaktär var gravt inspirerad av Linda från “De tre vännerna och Jerry” samt Josefine Sundström, som var de snyggaste tjejerna nioåriga jag kunde tänka mig. Men Martin var så snäll, och tyckte om samma saker som jag (O’boy, serietidningen Gustaf och tvprogrammet Rackarns Ralf), så till slut erkände jag. Erkände att jag hette Tina, var nio år, hade kort mörkt hår och var ganska knubbig. Martin sa att det lät jättegulligt. Jag frågade om det inte satte käppar i hjulet för vår kärlek att jag bara var nio år, men han sa att han skulle vänta på mig. Han skulle avhålla sig från alla andra flickor tills jag också var femton, och då skulle vi bli tillsammans. På ett papper som låg bredvid datorn började jag rita hjärtan och skriva “Tina + Martin = sant”. Räknade ut hur bra vi passade ihop baserat på våra namn, med en märklig formel jag idag inte minns. Berättade glatt att “vi älskar varandra 72 procent”. Martin blev rörd. Jag såg hela vår framtid, en liten gård med djur (Martin tyckte om hundar, jag katter, men på en gård får alla djur plats), ett par barn, en bil av märket Jaguar.

Jag väcktes ur min dagdröm av mamma som ropade nerifrån köket “Nu har du surfat i en kvart, Tina, du får stänga av nu. Jag måste ringa mormor!”. Mina femton minuter av kärleksrus var slut. Jag hann bara skriva ett kort “adjö” till Martin innan jag var tvungen att koppla ifrån internet.

Många var de dagar jag loggade in på Funplanet-chatten utan att någonsin mer träffa Martin. Kanske väntar han än. Kanske sitter han på gården med Jaguaren och bara längtar efter sin lilla knubbis. En dag, Martin. En dag.

17 maj

Igår var det ju självaste norska nationaldagen och det måste givetvis firas, och hur firar en det på bästa sätt. Jo, med en norsk vits. Pass på, här kommer den:

Vet du varför norrmännen vattnar sina flaggstänger?

Nej…

För att de vill att knoppen ska slå ut.

Lykkelig 17 mai Norge! 

 

 

 

Style Dictator #2 – Mobutu Sese Seko

Style Dictator: Mobutu Sese Seko

Mobutu Sese Seko

accessoarerna gör människan

Det är inte många som kan pull off en leopardhatt. Men du kan. Eller hur? Kan man styra ett land med en järnhand kan man fan ta på sig vad som helst. Och kan man inte det så får man helt enkelt förbjuda alla från att ha på sig nåt liknande – då kan ingen se bättre ut än du.

Du vet att de där glasögonen får dig att se smartare ut, och det kan du behöva. Så dra på dig din snygga skjorta och dina glansiga skor och dra iväg på den där shoppingturen till Paris. Vad ska man annars ha ett Concordeplan till?

Som grädden på det tyranniska moset har vi den här vackra käppen. En så stor och tung käpp att vi lovar att det bara är du som kan lyfta dem. Men för att vara på den säkra sidan är det kanske bäst att ingen annan får försöka. If you know what I mean.

 


Style Dictators är Den Gode, Den Onde, Den Fulles egen modeserie där vi ger dig allt som krävs för att ta över världen, och se bra ut under tiden! Serien går även hand i hand med inslaget Schindlers Liggalista som hörs i  Den Här Dagen-Podden.

Trivia som inte imponerar

Ibland kan man slänga sig med ett onödigt fakta för att imponera, eller befästa sin status i en grupp. Sådana fakta kan vara till exempel “visste ni att Hitler var vegetarian?”. Att detta kanske inte ens stämmer spelar egentligen mindre roll. Du har fått med historia och identitetspolitik i en och samma mening. Grattis!

En annan typ av trivia är sådan som visar att du är en äkta nörd. Till exempel “visste ni att det första avsnittet av Dr Who fick spelas in två gånger, eftersom filmen förstördes?”. I en grupp som alla uppskattar brittisk sci-fi kommer detta antagligen bemötas med “ja, visst är det knasigt!” och så vet alla närvarande att ni alla är äkta whovianer och stämningen fortsätter att vara god.

Den trivia som jag allt som oftast lyckas haspla ur mig faller inte in under någon av dessa kategorier. Den får mig bara att framstå som lite märklig. Här kommer tre stycken småfakta som jag inte har lyckats imponera eller bonda med.

  1. I rap-battle-scenen i Scary Movie 3 så avslutar Eminem-parodi-karaktären med att ta på sig luvan och skapar därmed dålig stämning på grund av att han ser ut som att han är med i KKK. I första versionen av manuset så skulle han avsluta med att utropa “nigga”, men det hade redan gjorts i Jamie Kennedy-klassikern Malibu’s Most Wanted som kom ut nästan samtidigt (båda dessa filmer är sådana som ingen i sällskapet vill erkänna att de känner till, än mindre har sett och kan repliker från).
  2. Den brittiska komikern Stephen Merchant är två meter och sex centimeter lång (ett fakta som brukar få reaktionen “stalker-varning!!” när jag nämner det).
  3. I den svenskdubbade versionen av Lejonkungen görs två av tre av hyenornas röster av Darkwing Duck. Flin är inte omdubbad från engelska, eftersom han inte har några egentliga repliker, så hans röst görs av Jim Cummings, som spelade Darkwing Duck i den engelskspråkiga versionen av serien. Banzai görs av Anders Öjebo som mästerligt gestaltade Darkwing Duck på svenska. Den tredje hyenan, Shenzi, har ingen känd koppling till den maskerade hämnaren (här kan tillochmed det faktum att jag kan namnet på alla tre hyenor alienera mig från resten av gruppen).

Varsågod. Ni får dessa småfakta av mig. Använd dem främst om ni länge tänkt byta umgänge, men inte riktigt vågat. Efter att ni strösslat dessa trivia runt er så kommer ni vara tvungna att hitta andra vänner.

14:00-9 maj-2016

Om det inte vore nog att jag vaknade imorse, trött, sliten och helt slut, så slog jag igång TV4. Nyhetsmorgon på TV4 är något jag brukar titta på, varför vet jag inte. Kanske för att titta på helt väderlös tv på morgonkvisten, är det skönaste jag vet. Kanske för att se vilken frisyr Peter Jihde har idag. Kanske för att jag älskar att få blomtips och direkt efter  få höra självmordsstatistik. Jag vet inte.

Men imorse förstörde Nyhetsmorgon min morgon. Under deras “härliga inslag” Väderspecial, så visas en väderkarta över Sverige. En väderprognos med dubbelsiffror, ÖVER 20 grader! VA? ,utbrister jag,  ska det bli varmt nu igen?

Men nej…icke….inte alls….ha…ha…ha, skrockar Peter Jihde. “Det är ett fel med den här väderkartan!”. Ja, och vad, vad Peter Jihde? Vad kan det vara? Jo, det var 9 maj, FÖRRA ÅRET!

Nyhetsmorgon, varje år får vi olika väder. Det är lite naturens gång, men vi svenskar påminner oss inte om hur bra väder det var förra året, för vi tittar inte tillbaka. Vi tar oss genom skitväder, annars skulle vi inte fixa bo i detta land, så istället för att visa FÖRRA ÅRETS underbara väder. Visa när värmen istället kommer tillbaka. Titta inte tillbaka, titta framåt.

Punkt.

 

Det riktiga problemet med skolan

Det tjatas mycket om skolan nu för tiden, för det mesta om hur dåligt det är. Det har det gjort sen jag gick i skolan. Men det har ju gått bra för mig. Det har visserligen gått jävligt dåligt för Alexander Salomonsson vissa, men det var nog kört för honom dem från början.

I alla fall så tycker jag att det är ett förbannat gnäll hela tiden: barn lär sig för mycket matte, men inte tillräckligt med programmering och så borde vi en gång för alla stryka den där förbannade idrottstimmen, tack. Det är alltid nåt som ska ändras och det var alltid bättre förr.

I Ring P1 häromdagen sa en snubbe att man borde ha mer hemkunskap och att man där borde lära sig hur man betalar räkningar och deklarerar. Nej Henrik. Det är inte det jag har haft svårt med i vuxenlivet. Varför ska vi behöva lära oss saker i skolan som det finns en hjälplinje på telefon för?

Nej, istället har jag samlat ihop några av de riktigt svåra frågorna. De frågorna som håller mig vaken om nätterna. De sakerna jag kämpar med på daglig basis. Som får mig att tappa vuxenpoäng stup i kvarten. Här är frågorna jag önskar att jag lärde mig svaren på i skolan:

  1. Hur ska man egentligen sköta sina nagelband? Har jag ens nagelband kvar?
  2. Hur får man blomman man fick av farmor och farfar i födelsedagspresent att överleva?
  3. Hur mycket alkohol är acceptabelt dricka inför folk?
  4. Hur långt upp på benet ska man egentligen raka? Är det hela vägen upp eller räcker det till knät? Och ska man i så fall raka över knäet också?
  5. Hur gör jag för att inte börja gråta varje gång jag har löneförhandling?
  6. Hur lång måste man vara för att man ska vara för lång för högklackat?
  7. Hur borstar jag tänderna så att jag inte får fel på tandköttet?
  8. Vad mer än en fjällrävenväska behöver jag för att se ut som att jag är cool och bor i Majorna?
  9. När blir man för gammal för hängselbyxor?
  10. Hur många selfies kan man ta på en dag innan man blir diagnostiserad som narcissist?
  11. Är jag en psykopat om jag inte känner något när jag ser en tiggare?
  12. Är det okej att inte tycka om sina kompisars barn?
  13. Hur skaffar man vänner efter 25?
  14. Är det nåt fel på mig om jag aldrig fått några dickpics?
  15. Hur reagerar man när man hittar sin kompis make på Tinder?
  16. Kommer det nån gång bli coolt med Märklintåg igen?
  17. Är det nåt fel i att rösta på ett parti bara för att partiledaren ser ut att lukta gott?
  18. Hur många av Håkan Hellströms låtar ska jag kunna för att gå på hans konserter utan dåligt samvete?
  19. Vet fula människor om att de är fula?
  20. Hur många BH-ar behöver man egentligen och hur ofta ska de tvättas? Egentligen.

Om någon har svaren på ovan frågor får ni gärna maila till denfulle@denfulle.se så kanske vi snart kan ge ut vår egen kurslitteratur.

Känn på den Fridolin.

Skornas betydelse för kärleken

Han tittar på mina skor. Jag vill inte undra, men gör det ändå, om det är skorna jag faller på. Om det är på grund av dem han inte vill komma närmare. Mitt hår är on point, en frisör har fixat det. Ja, det stämmer, jag kallade in en expert. Sa “gör mig snygg”. De gjorde sitt bästa med de förutsättningar de hade, vilka ska erkännas inte var ideala. Men det är en frisyr, en acceptabel frisyr. Jag satt i nästan en timme och gjorde om de där små svängarna med eyeliner vid ögonlocken. De där som får mig att se lite exotisk ut. Och de är… inte perfekta, men det syns att jag har försökt. Det borde ju räknas, liksom. A for effort. Nagellacket är oklanderligt, kläderna i rätt storlek och utförande. Så det måste vara skorna. Jag försöker dra undan fötterna, så att han inte ser dem så bra. Out of sight – out of mind.

Det fungerar inte. Han sitter kvar där han är. Vad var det som stod i The Game? Skulle man… ta på den andre? Lite casual, medan man pratar?
“Vädret har varit tokigt det senaste”, säger jag och lägger handen på hans arm.
Han rycker till, hans blick går från mina skor till mitt ansikte. Han tar av sig hörlurarna.
“Va?”
En tant framför oss på bussen vänder sig om. Våra blickar möts. Hon ser min ensamhet, min längtan. Han känner den pulsera genom min hand in i hans arm. Det är som att små elektriska impulser studsar ut från mig, runt mellan sätena. Tanten skakar på huvudet, nästan omärkbart, men jag ser. Hon vet, hon har sett det hända förut. Vi åker samma buss varje dag, 16:43. Hon går på två hållplatser efter mig, går av en hållplats innan. Samma buss, samma tant, alltid en ny kille. Ett nytt offer som råkar sätta sig bredvid mig. Eller i närheten. Ibland byter jag plats för att få en chans. En enda chans, det är allt jag begär.
“Vädret”, upprepar jag utan att släppa tantens blick.
Hon ska inte få rätt den här gången. Den här gången har jag förberett mig, jag har varit hos frisören.
“Det har varit tokigt”, väser jag mellan tänderna.
Jag ser i ögonvrån att han stirrar på mig, nästan paniskt.
“Jag… jag ska gå av nu.”
Han reser sig upp, fast det är säkert fyra minuter tills bussen stannar nästa gång, ställer sig vid dörren, tittar överallt förutom på mig. Genom hans trasiga jeans ser jag att han spänner benmusklerna för att inte ramla när bussen kränger till. Tanten flinar elakt.
“Enligt The Game skulle det där funka”, säger jag till henne.
Hon himlar med ögonen och vänder sig om igen. Jag vänder blicken mot fönsterrutan.
“Om jag bara haft Converse.”